begripliggorande.blogg.se

Vi lärde känna varandra när vi arbetade i Medborgarhuset i Gamlestaden i Göteborg. Två kvinnor, födda samma år, som båda tillbringat minst 22 år i Sverige. Den ena född i Somalia, den andra i Sverige. Nu bor en av oss i Göteborg den andra i Mogadishu. Förutsättningarna för våra liv är plötsligt rätt olika. I denna blogg skall vi försöka begripa världen utifrån våra olika centrum.

Vad ska jag svara?

Kategori: Allmänt

Wilo
Tack för din text. Jag har tänkt så oerhört mycket på den. Tänkt på den där mannen som ni hyr av, hur jobbigt det måste vara att lyssna på sådan skit. Tänkt på hela situationen i Mogadishu. Funderat men inte direkt så att jag förstår något. Jag är mest förundrad.

Själv lever jag i ett överflödssamhälle. Trots att det var flera år sedan som Tim Jackson började skapa opinion för välfärd utan  tillväxt så är tillväxt det enda idén politiker har. Det är som de har någon allvarlig  hjärnskada. Traumatiserade de också kanske.


Det är sådant överflöd i Sverige att folk tjänar på att ta sig hit från Rumänien och tigga pengar, att leva på våra smulor är alltså lönsamt. Men det vet du. 

Jag funderar på alla lyxproblem vi har. Som vi är så medvetna om att de är lyxproblem. Jag funderar på vår dåliga förmåga att utnyttja vår yttrandefrihet. Särskilt tydligt blir det nu när din och min blogg med bloggers hjälp blivit censurerad i Somalia. 

Det finns  många människor som menar att man inte ska prata politik i sociala medier. De tror att det kan skada dem. Jag är väl lite inne på motsatt åsikt. Det kan skada oss om vi inte utnyttjar vår yttrandefrihet. Vi skapar en psykosocial-diktatur, bara för att vi är bortskämda och för att vi börjar inbilla oss att livet är någon sorts finare middagsbjudning, där det gäller att hålla balansen. Det finns så mycket positiv grogrund i det öppna samtalet. Så mycket negativ med att inte våga prata. Jag förundrad över hur tysta folk kan vara, hur mycket småsaker som man är rädd för. Lyxproblem kanske, men varför inte rätta till enkla saker som man kan ändra bara genom att öppna på käften? Var i finns självrespekten i att inte låta andra få veta vad man tycker? 



Ett exempel från verkligheten är en konflikt vi har på biblioteken i Göteborgs stad. Några medarbetare uttalade sig i radion om ett beslut som de tyckte var dåligt. Detta fick några andra att reagera kraftig och menat att uttalandet var illojalt. Jag har också hört om arbetsplatser i Göteborgs stad där de anställda uppmanas att inte tala med media. Det är ju lagbrott att ens säga något sådant. Men att tro på att yttrandefriheten är något skadligt det är riktigt ruggigt. De institutionerna jag pratar om är folkbibliotek och de som skall företräda yttrandefriheten. Riktigt skrämmande. 

Ett liknande exempel hade jag från vår egen stadsdel Wilo, Östra Göteborg. Jag tror det var när du var kvar så skulle Sara Beisher komma och föreläsa. Sara Beisher har skrivit en roman Jag ska egentligen inte jobba här, som är en kritisk bok om åldringsvården. Vi vill sprida info om detta föredrag bland folk i vår stadsdel som jobbade i åldringsvården. Men då fick vi höra att det var olämpligt. Vår dåvarande chef gjorde också ett lite vagt uttalande som stödde idén om att det var dumt att sprida sådant här, de kunde få besvärliga konsekvenser för stadsdelen på sikt. Så dumt. Vi fick i alla fall absolut inte skicka ut info om detta till anställda i stadsdelen.


Kanske är detta en del av vägen neråt. En del påstår att västvärldens ekonomiska guldålder bara är en parentes i världshistorien. Det kan jag gott tänka mig när jag ser hur dåligt folk tar vara på vad vi har. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: