begripliggorande.blogg.se

Kära Wilo!

I dag är en lite tyngre dag än vanligt för mig. När jag kom hem hittade jag en tidning som handlade om mordet på Helén, den tioåriga flickan från Hörby som blev mördad och våldtagen 1989. Inte så att jag kände familjen. Men gåtan om vad som hände Helén pågick under stor del av mitt vuxna liv. Det var när jag var föräldraledig med min dotter som förövaren åkte fast. Jag kunde inte låta bli att läsa om det. När jag föreställer mig hur familjen Nilsson haft det under alla dessa år, så kan jag självklart inte begripa ändå. Eller rättare sagt, jag törs nog inte. För vem vill vara i helvetet om man slipper? 

 

I år är min egen dotter 10 år. När jag läser om Ulf Olsson som begick brottet så förstår jag att det inte finns någon enkel förklaring, eller ingen förklaring som jag kan förstå. Men att leva med att känna till något sådant här  handlar så mycket om balans, att veta men ändå inte vara rädd för allting. För hur jag än vrider på det så tror jag att det är viktigt att vi inte blundar för det ohyggliga. Vi måste våga se att det finns, om inte annat för att orka möta de som drabbas. Men det är en balansång som alltid riskerar att övergå i självgodhet. Ja det är svårt. 

 

När vi hörs, via facebook, eller via bloggen begriper jag att mycket av det du upplever är ohyggligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det heller. Men jag är trött på denna livsstil som är så inriktad på att blunda. Det är en indvidualistisk livsstil som gör saker så mycket värre.  Att skriva en sådan här text blir på sätt och vis att slå upp redan öppna dörrar, men jag skriver ändå, för jag kan just kommma på något klokare att skriva. 

 

Men jag tänker på det vi har pratat om tidigare. Vi måste säkert ha många olika svar för att kunna lösa de här svåra problemen.Jag tror egentligen inte på att våra samhällen kommer att lyckas fullt ut, även om jag är säker på att många saker kan bli bättre, kommer att bli bättre. Men jag undrar ifall ett svar inte finns i sättet vi bygger berättelserna, eftersom det så mycket speglar hur vi ser på världen. Hur det ska gå till vet jag dock inte heller. Men att börja lyssna efter andra saker är kanske ett sätt att börja kunna se andra saker?

 

För en del av det ohyggliga med Ulf Nilsson, Heléns mördare är också att han lyckades leva så länge innan hans bestialiska brott upptäcktes. Som sagt, jag vet ingenting egentligen, men kan inte sluta tänka på det här. 

 

 

 Karin

 

 

 

 

Insikten om orättvisor i Somalia är en grundval för den västerlandska välfärd, som jag har och kämpat för i Sverige. Den som gynnar Sverige som ett land i det västerlandska imperiet, missgynnar folket i Somalia som besitter med de naturtillganger som ar grund orsaker till ”kriget mot terrorism”.

Jag sa tidigare att jag har mina rötter i två länder, nämligen Somalia och Sverige. De här två  länderna representerar och framhåller två olika självbilder om vår värld. Det är inte en myt att jag kämpar för Somalias folks och lands intresse, som är hotade av västerländska kolonialmakter.  Världen ar idag uppdelad till terrorister och antiterrorister. Kolonialmakterna har gett sig rätten att definera vem/vilka terroristerna är för att kunna rättfärdiga sina krig för att få tillgång till andra länders naturtillgångar. Folk som har fått insikt om att orättvisan i världen är en grundval för västvärldens välfärd riskerar att missa sina liv. Kriget mot terrorism pågar i Somalia. Det sägs att Somalia är en bas for terrorister. Vilka är de? Hur har de skapats? Vem/vilka förser dem med vapen?  Vems intresse kämpar de for? Vilka föreställningar har vi fått av dem? Vem har skapat dessa föreställningar om denna grupp?

Var går gränsen mellan den globaliserade ”terrorismen” och den globaliserade antiterroristiska politik som med hjalp av AU polis och AU militar (AMISOM) utkampar ”teerrorismen” i Somalia? En illegitim international terrorist aktion mot en illegitim nationell terrorist motaktion och där emellan finns somaliska folket.  Bada grupperna rättfärdigar sina aktioner och motaktioner pa somaliska marken.

Ingen av de har två grupperna behöver få tillåtelse från somaliska staten. De kampar mot varandra och vi finns mellan dem.  Vi är terroriserade av båda grupperna. Vi är kontrollerade och mördade av båda grupperna.  Jag vägrar sluta upp på någons sida. Jag konstituerar att båda grupperna är två  sidor av samma mynt.

Grupperna i Somalia ar en produktion av den globala gruppen. Ingen av dem kampar for att illiminera orattvisan mot somaliska folket. Bada grupperna upprätthåller den patriarkala kolonialmaktordningen.

Min enkla kritisk granskning om vad som försiggår i Somalia säger att båda grupperna känner varandra väl. De har ett gemensamt uppdrag att hålla det somaliska folket i föreställningen om ”vi och dom” eller ”det goda och onda”.

Jag ställer mig inte på någon sida. Jag försöker grundlägga min egen förståelse för vad som händer här och nu.  Båda sidorna ar destruktiva och terroriserar somaliska folket, som egentligen är ett suveränt folk som vill ha fred, stabilitet genom en lokal demokratisk ordning. Somaliska folket väljer aktivt att motverka den globala västerländska kolonialmaktordningen. I den muntliga somaliska berättartraditionen finns mycket om det somaliska folkets motstånd mot kolonialmaktsordningen och det västerländska imperiet.

Det ligger i ryggmärgen på ett nomadfolk som det somaliska att sträva efter en lokal demokratisk princip med nationell bestämmande rätt. Nomad folkets självbestämmanderatt och frihetskämpande  är en motkraft mot den västerlandska imperiets destruktiva motsägelser om  globalisering och mänskliga fri – och rättigheter.

De globala kolonialimperierna har hela tiden brottats med att försöka hur de ska lyckas med att förinta somaliernas stolthet, som är förutsättning för att de ska kunna låta sina boskap gå fria i det rika området runt Afrikas horn. Även om västerlandska kraven på demokratin och fri – och rättigheter har goda avsikter så används den för att försvara övergrepp som de västerländska kolonialimperierna använder för att bryta ner det somaliska folkets suveräna integritet. Jag

Jag vågar säga att det pågar en systematiserad förintelse av somaliska folket idag. Precis som det judiska folket gick igenom under Andra världskriget. Då spred man nidbilder av judarna för att rättfärdiga vad som sen skedde. På samma sätt sprids nu föreställningar och bilder om somalier för att rättfärdiga det som nu sker i Somalia.

Västvärlden måste sluta hyckla. Afrikanska ledare måste ta en tydligare ställning mot den koloniala agendan gällande Somalia. Somaliska folket har rätt att bestämma över sitt eget land. Grannländer till Somalia måste hålla sina gränser.

Kenya, Etiopien, Djibuti och deras allierade afrikanska länder såsom Uganda måste ta sina händer ifrån den somaliska politikens utformingen. De västerländska kolonialländerna som gömmer sig bakom afrikanska länder och Turkiet bör lära sig en läxa om de gamla händelserna mellan somalier och kolonialmakten. De västerländska kolonialländerna lägger sig igenom att gömma sig bakom afrikanska länder och Turkiet.

Jag är varken jihadist eller terrorist, jag ar bara en somalisk kvinna, fredskvinna, utifrån en  nomadkritisk granskning, med nomad frihetsanalys förmåga. En som mjölkar en kamel tillsammans med fiender och ändå är  tillfreds med det, på grund av  att jag vet att vi delar insikten om att kamelmjölken är vår gemensamma välfärd.