Bilden av den kriminella
Kategori: Göteborg
Du skriver om kriminella i Somalia. Jag funderar över kriminella i Sverige. Antar att vi har sinnebilder som vi kopplar ordet till. Men vad som är kriminellt är väl egentligen att bryta mot lagen. På något märkligt sätt så har det blivit mer okej att vara kriminell när man har resurser och möjligheter. Men mindre okej om man är fattig och hamnat utanför. Du skrev om hur banditer i Somalia tagit makten och bytt skjortor och blivit en del av ordningsmakten. Våra kläder har betydelse, en illusion som vi går på. Men de flesta kriminella i Sverige har aldrig behövt byta skjortor. De klarar sig ändå, med bortförklaringar.
I dag har jag varit hos en god vän som tagit mina mått eftersom hon syr en klänning till mig. Jag har funderat en del på kroppen senaste veckan. Att det är den vi har, som skiljer oss ifrån de döda. Vi borde värdesätta våra kroppar mer. Att de finns för oss och håller oss kvar i livet. För att ha en kropp är att leva. Jag funderar på kroppsföraktet och vad det är tecken på. Det är självklart ett sätt att kontrollera livet. En motsättning men ändå inte. Motsatsen till kontrollerat liv är samma som sjukdom. Där har vi hela jävla problemet, både i samhällstrukturer, psykisk och fysik sjukdom. Det finns en inbyggd orättvisa i hur livet slår också, hur man drabbas. Det är därför som vi i det medvetna måste kämpa för rättvisa. Värdigheten.
Jag var på begravning förra veckan. Det har fått mig att börja tänka, bland annat på alla du förlorat, bara sedan vi börjat skriva på den här bloggen. Vad livet är värt. Rent illsuorisk kan det verka som att ett liv är mer värt i en demokrati som Sverige än i Somalia, eftersom som det dör så många fler runt dig. Så är det självklart inte.
Att det kan verka så beror på att en fungerande demokrati, som Sverige ändå är i jämförelse, värnar om varje enskild individ på ett bättre vis, att det finns en strukturerad och lagstadgad kamp för rättvisan. Även om det finns mycket att klaga på så står vi oss ändå bra med internationella mått. Det hänger självklart ihop med demokratin. Om att varje människa har ett lagstadgat värde.
Någonstans där finns illusionen om att en människas värde beror på hur mycket makt hon har. En föreställning som allt för få ifrågasätter, även i Sverige, vilket på sätt och vis urholkar demokratin. Som gör att det kan gå till som det gör i Somalia. Att folk kan bedömma värdet i vad vi säger, mer efter vilken position vi har, än vad vi har att säga. Ändå är många överens om att makt förblindar.
Kanske är det för att jag är minst i en syskonskara på sju, för att min mamma var yngst. För att min mormor som fick ta så mycket skit för att hon var kvinna. Därför är det nog som det ligger så väl för mig att så säga emot och ifrågasätta. Som gör att jag blir alldeles galen av människor som mer eller mindre öppet lever efter devisen om människors olika värde på grund av deras makt eller status.
I morse när jag tittade på nyheterna och läste tidningen så fick jag reda på att Göteborg kommun kalasat i Cannes för en halv miljon kronor, för att locka till sig til utländska investerare. Men det var mer oegentligheter, kvitton betydligt värre än tobleroneaffären som fällde Mona Sahlin en gång. Vårt kommunalråd säger att hon inte känner igen sig i bilden och att det är väl satsade pengar som kommer att ge lönsamhet på sikt. Men vad ska vi egentligen med en socialdemokrati till som är i storkapitalets våld? Är det då inte bättre med en moderat som står för vad hon tror? Alla dessa satsningar som Göteborg stad gjort mot utlandet, mot Kina or what ever har inte gett särskilt mycket. Göteborgs står sig inte i konkurrensen. Regionchefen för Svenskt näringsliv hävdar att den negativa trenden kan vända om man satsar mer på skolorna.
Det är inte så konstigt att jag tänker på alla upprörda föräldrar som klagat på nedskärningar i skolan och förskolan när kommunalrådet pratar om att hon är negativ mot alkohol inom representationen, men att det är svårt att förändra eftersom det blir så mycket upprördheter. Men de upprörda föräldrarna är många fler. Varför är det mindre viktigt att lyssna på dem? Förmodligen för att de har mindre makt. Men att satsa på barnen är att satsa, det är inget hokuspokus, utan väldigt konkret och dokumenterat, tillskillnad mot Öppna barer i Cannes.
En sak som är kännetecknande för kriminella är att de har en hederskodex som gäller den egna gruppen och en annan som gäller resten. Jag tänker också på min granne, som vi begravde. Han skrev för några år sedan en väldigt bra debattartikel om att man måste tänka om när det gäller företagskulturen i Göteborg, att framtiden ligger i småföretagen. Det tror jag absolut det ligger mycket i. Att det kanske är lättare att satsa på sina egna medborgare än att jaga storkapitalister som alla andra jagar. Som kanske kommer och drar.
Min man jobbar med missbruk. Jag tänker ibland på sossarna i Göteborg som en okontrollerad rörelse. Som inte lyckas få rätsida på sina problem utan bara hamnar längre och längre ner i skiten. Som går till val på löften om att satsa på barn och skola. Vinner, men har det sämsta varesultatet sedan 1967. Men som trots sina löften hamnar på 241: plats i hur mycket man satsar på skolan.
Man undrar hur det kommer sig att sossarna i Göteborg är så självdestruktiva?Det känns lite som att de skulle behöva gå på någonslags möten. Anonyma Maktmissbrukare. Det borde finnas något tolvstegsprogram.
