begripliggorande.blogg.se

Vi lärde känna varandra när vi arbetade i Medborgarhuset i Gamlestaden i Göteborg. Två kvinnor, födda samma år, som båda tillbringat minst 22 år i Sverige. Den ena född i Somalia, den andra i Sverige. Nu bor en av oss i Göteborg den andra i Mogadishu. Förutsättningarna för våra liv är plötsligt rätt olika. I denna blogg skall vi försöka begripa världen utifrån våra olika centrum.

Viljan

Kategori: Allmänt

Kära Wilo
Du är nu hemma i Sverige. Jag har fått massor av texter av dig som är tänkt att publicerars här. Varje gång jag läsr dina texter så ser jag så mycket. Dina ord borde kunna tas tillvara. Publiceras i en annan form. Bli en film kanske, något spelat eller en dokumentär där du berättar. 
 
Mina ord i sammanhanget känns allt mer oviktigta. Ska vi fortsätta? Har jag någonting viktigt att säga?
Jag har kommit på att en av mina viktigaste förmågor eller kanske intressen är att reta folk. Ibland tänker jag att jag skulle skriva en stridskrift över allt som jag tycke är avskyvärda tendenser i vårt svenska samhälle. Men jag antar att det skulle betyda att jag blev förföljd av kristdemokrater och sverigedemokrater för årtionden framåt, så jag vet inte ifall jag vågar öppna kranen och berätta vad jag egentligen tycker om saker och ting. Jag vet inte vad som är värst att angripa, familjen eller invandringspolitiken. Att bli avskydd av sina egna eller av de som redan är ens meningsmotståndare. 
 
Jag kan väl börja med att säga att jag verkligen förstår betydelsen av familjen. Men jag tycker inte att den borde vara så betydelsefull. Mina barn har en familj som gör skillnad.  Den gemenskapen vi erbjuder och det stöd vi kan ge ger dem en trygghet oavsett vad som händer på andra arenor. Men att lyfta fram familjerna i alla sammanhang är också att cementera skillnader i förutsättningar. Barn väljer inte sina föräldrar. 
 
Men värst tycker jag kanske om folks inställning till invandring. Deras dumma retorik mot de invandringfientliga. Varför är det så få som säger att vårt land är sjukt ödelagt och att fler folk ger fler jobb?  Varför går man in i den dumma finten att de som kommer är människor med problem istället för att inse att det är vi som gör dem till problem med vår taskiga inställning som genomsyrar så gott som hela samhället? Jag är också djävligt trött på politisk korrekthet. Men inte för at den uttrycks, utan för att den inte betyder något,  för att folk använder den som en fernissa, som en slags påklistrad lögn för att framstå som goda och fina. För det enda folk bryr sig om i det här samhället är sig själva och sin egen lilla familj,  som de vill skydda från allt svårt.
 
Varför är det ingen som vågar säga rätt ut att det bästa sättet att få bukt på sjuka religiösa tendenser och kvinnoförtryck är att låta folk från dessa länder flytta till sekulariserade samhällen? Jo för att man är så dum så man på allvar tror att det här religiösa är som ett slags smitta som sprider sig. Utan att reflektera hur det var här för kanske 130 år sedan. Att om strängt religiösa rörelser växer så beror det på att man rekryryterar människro som inte är välkomna någon annanstans. 

Och varför kan vi inte bara bestämma oss för att prata om första generationens svenskar istället för första och till och med andra generationens invandrare?  Om vi ändå ska rätta oss efter det amerikanska så kanske vi ska ta till oss en del av det goda från det samhället också, som uttrycket första generationens svenskar. Det är ett uttyck som mer accepterar att vi är ett samhälle i ständig förändring. Och vad fan är en invandrare? Det är ju ett uttryck som säger absolut ingenting. Sverige är en sådan minimal del av världen. När folk pratar generaliserande om invandrare så kan det inte utgå från något annat än en pinsam inskänkthet. 
 
 
Jag vet att för ganska år sedan nu så var det ett kafé i centrala stan där en kompis till min kompis jobbade som diskplockare. Där fick hon i order att skramla mycket med disken bredvid bord där det satt invandrare, så att de skulle bli störda och gå. De var rädda för att invandrarna skulle skrämma bort andra kunder. 
 
I en sådan här diskussion så får man förr eller senare argument om att man blundar för problemen och det är också symtomatiskt. Nej jag blundar inte för problemen men jag vill försöka visa på en annnan sida också och det är inte riktigt okej i dag i Sverige, oavsett vilket läger man pratar med. Att prata om invandringens möjligheter likställs ofta med att man är någonslags idiot. Men jag tror snarare på att den utbredda inställningen folk har beror på att man har kört fast i en destruktiv föreställningsvärld som går ut på att döma andra för att rättfärdiga sina egna liv. 

Väntad

Kategori: Allmänt

Medan vi flög över Mogadishu försökte jag se över hela stan från luften och memorera över mitt liv och vad som hände under de sista fyra åren. Jag var mycket intresserad att höra vad andra berättade om sina livshistorier. Jag brukade lyssna på unga tjejer från norra Somalia. De var flyktingar i Mogadishu och sålde sina kropp på Mogadishus gator. Jag besökte alla krigsskadade unga militärer som låg i sjukhusen. Jag lyssnade på de civila som flydde ifrån kriget i norra Somalia och hade sina skadade barn i sjukhusen. Dessa människor fick medicin och var inte heller välkomna att få sängplatser i sjukhusen. Jag tänkte på alla läkare som riskerade sina liv för att ge medicin till dessa barn. Jag var med underjordisk grupp som samlade pengar för att köpa medicin till dessa människor. Jag tänkte på hur det går för dem.

 

Jag överväldigades av ångest över vad som skulle hända på Mogadishus och hur det kommer att gå för min familj. Jag såg en blodig framtid. Som en film om det värsta helvetet på jorden. Vi kom till Sana i Yemen och fick byta plan. Jag flög vidare till Budepest och senare till Moskva. Från Moskva till Berlin. Jag åt ingenting och sov inte heller.

 

Slutdestinationen. Jag gick ut och satte mig i vänthallen som om jag väntar på någon. Jag hade inget bagage. Efter två timmar kom fram en kvinna och började prata med mig på somaliska. Hon frågade om jag kom med flyget från Tjeckoslovakia. Jag svarade nej. Hon tittade på Tvskärmen och läste om vilka flyg som landades och vilka som skulle avgå. Hon frågade om jag väntade på någon. Jag svarade nej. Väntar du på folk som kommer? Nej, svarade jag. Hon gick bort och kollade runt och så kom hon tillbaka och satte sig bredvid mig.

 

Hon sa att hon väntar på sin syster och hennes barn som skulle komma hit från Prag.

Vilket flyg kom du med frågade hon mig. Från Moskva, svarade jag.

- Kommer någon att hämta dig?

- Nej.

- Du är helt själv.

- Ja. Vart ska du? Vet inte.

- Varför kom du hit?

- Jag är utskickad. Från vem?

- Min familj.

- Att göra vad?

- Att rädda mig själv

- Från vad? Att inte bli bortgift. 

- Vill du åka med oss till Danmark?  

-   Jag är därifrån. Jag bor där. Du åker med oss. Ok?

 

Hon går fram till ankomsthallen och väntar på sin syster. De kommer ut och de kramar på varandra. En stor familj med 20 personer.Jag sitter kvar och observerar den lyckliga familjen.

 

Jag vänder mitt huvud och tittar åt vänster och tänker på min familj. Jag inbillar mig att jag ser Mogadishu och rakt på vår stadsdel, Madina och direkt vårt hem och ser hela min familj.  Jag fastnar där tills kvinan ryker mig genom att hon lägger sin hand på min höger axeln och säger:

- Du följer med oss till hotellet.  Jag går fram till de andra och presenterar mig och hälsar på dem.

- Kom du idag?  frågar de unga tjejerna.

- Ja, svarar jag. Från Mogadishu?

- Ja. Hur var det när du åkte. Vet inte svarar jag.

De blev tysta. Vi gick ut och tog flera taxi. Vi checkade in i ett hotell. Efter en liten stund kom vi ner allihopa för att äta och då kom två unga killar. De kramade alla förutom mig. De hälsade mig för artighets skull.  Det var en stor lycklig familj som återförenades. Jag var ensam, ung och ledsen. Kvinnan som hämtade oss var mycket intresserad av att veta vem jag var genom att ställa en enkel fråga, nämligen, vilken klan tillhör du? Hon ställde frågan rakt medan alla andra stod där och hörde. Jag sa det. Hon sa, du är vår moster. Vår mamma tillhör samma klan som du. Jag har i Berlin en god vän som också tillhör din klan. Jag ringer honom och säger att du är här. Vet han att du skulle komma idag? Vet ej. Jag sov hemma hos honom i natt och han sa att en tjej skulle komma från Somalia. Det måste vara dig han väntade på. Mycket information på en gång och jag bara skakade på huvudet.

Vaddå? Jag vet inte vem du pratar om, sa jag. Vill du inte träffa honom? Tror du att han kommer att skicka dig tillbaks?

 

Hennes syster kliver in i samtalet och säger: Du är min mors syster och ingen jävel kommer att skicka dig tillbaka till helvetet. Nu är du här med oss och vi är flyktingar från Somalia och vi ska vidare till Danmark, Norge eller Sverige.

 

Dagen därpå åkte vi till tågstationen i Berlin och köpte biljetter till Trelleborg. Senare på dagen kom mannen och det var en underbar kille som visste vem jag var. Han köpte min biljett och sa Wilo, lycka till!