att förändra genom konst
Kategori: Allmänt
Hej Wilo
Idag efter jobbet gick jag på Way out west. Det var kul. Jag bor ju i princip i festivalområdet. När jag kom hem kunde jag fortfarande höra musiken och efterfesterna från balkongerna runt omkring. Det kom en stark känsla över mig i går om att saker och ting kommer att ordna sig, bara jag utgår ifrån mig själv och gör det jag vill göra. Jag önskar verkligen att du och dina vänner i Mogadishu kunde känna den känslan Wilo. Men som du förstår så har jag inte den minsta aning om hur det ska gå till. Detta blir därför en text som utgår ifrån den delen av världen där jag lever och du hittar säkert ett sätt att svara på den.
Tillbaka till festivalen. Musiken är bra förstsås, men det är befriande bara att se hur folk rör sig på ett sådant här område. Smådansande, skrattande. När jag växte upp på 70-, 80-talet i Sverige var det väldigt mycket tjat om att rockmusiken förändrat världen. Att innan 50-talet fanns det inget tonårsmode. Då gick man från barn till gammal tant var det ungefärliga budskapet. Ungdomen hade inte samma möjligheter att hitta sitt eget uttryck, bli sin egen generation och på så sätt förändra samhället som varje generation gjort sen dess.
Jag förstod väldigt lite av vad det innebar och tyckte väl mest av allt att det handlade om ett av alla sätt fyrtiotalisterna hade för att förhärliga sig själva. Att det verkligen ligger någonting i det där har jag börjat fatta på senare år, när vårt samhälle återigen blivit mer konservativt och folk återigen börjar få en överdriven, för att inte säga farlig respekt för auktoriteter. För rockmusik och attityd är verkligen inte allt, eller hur? Det behövs mer och annat för att få ett bra samhälle.
Hur rocken förändrar fick jag en lätt svindlande insikt om när jag var på en bar i Chengdu i Kina nu i sommar. På scenen stod en ung kinesiska, kortklippt med trasiga jeans, och sjöng amerikansk rock med övertygande bravur. För självklart ligger det något i reaktionära krafters uppfattning om att rockmusik är farlig. Det handlar om attityd. Hur rockmusiken på sikt kommer att förändra attityden i ett auktoritärt samhälle som Kina vet jag inte, men jag är säker på att det kommer att förändra.
Men vad är det som är så farligt? Självklart är det känslan som utgår ifrån den enskilde musikutövaren eller den som lyssnar. Bra musik hittar in i folk och utmanar något inom oss. Det gäller att hitta rätt. Tänk på hur det exempelvis måste ha varit när gänget bakom James Browns Like a sex machine kom på de textraderna. Jag inbillar mig att det måste känts triumfartat. För att utgå från det privata i den enskilda människan och göra det till något större är alltid att utmana. Att ge människor den möjigheten är också att frigöra enorma krafter. Eller som Patti Smith uttrycker det People have the power.
