analysen av Sverige uteblir
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Den moderna telekommunikationen har gjort att det blivit enklare för dem att kommunicera och transferera pengar. Främja kvinnors roll i samhällsbygget! Arbeta för att stärka deras förmågor, för att göra dem delaktiga i den sociala och ekonomiska utvecklingen. Skapa förutsättningar för att förbättra infrastrukturen för den intra och interregionella marknaderna, som är grundstenar för samhällsframgång för den Afrikanska kontinenten.
Det finns otroligt många starka Afrikanska kvinnor, som kan mycket om företagsamhet i Afrika. Underlätta för dem. Gör dem friare och underlätta så att for att röra sig friare och snabbare mellan olika regioner och olika länder!
Förenkla regelverken gällande företagsamhet mellan länder. Qararafkvinnorna i Somalia har varit företagare sen länge. De vet hur de ska bära sig åt för att resa mellan olika länder i och handla mellan olika regioner i Afrika. De har skapat potentiella affärsnätverk. De styrande regelverken I Afrika är förlegade och inte anpassade efter förändringar som skett på kontinenten sedan den koloniala tiden.
Qararafkvinnorna är idag uppdelade I två grupper: en citygrupp och landsbygdsgrupp. De som gör affärer mellan olika städer i olika länder har väl uppbyggda affärsnätverk. Kvinnor som har grossister handlar med varandra. De som bor på landsbygden har små affärer/butiker och arbetar med detaljhandel mot grossisterna. Det största problemet just nu är regelverken gällande tullverksystemen, mellan olika länder och infrastrukturen mellan länder och städer. Säkerheten är också ett stort problem. Det social nätverket är väluppbyggt och väl fungerande
De har kvinnorna har ett välfungerande företagskoncept, de ar synkade ihop och har värdefullt företagande och kompetens i sina miljöer och samhällen. De har arbetat fram ett pålitligt, välluppkopplat och trovärdigt affärsnätverk mellan kvinnor I olika länder, städer samt byar.
De har kvinnorna har arbetat fram ett potential globalt affärsnätverk men saknar utbildningar om det globala internet anpassade nätverkandet som kan förenkla deras kommunikation for att handla enklare, smidigare och snabbare/e-commerce och tryggare.
När de har lärt sig hur detta system fungerar för att deras fördel sa kommer de att kommunicera och handla med varandra utan att resa. Det kommer också att underlatta for dem att minska krånglet med tullverken, risker for bilolyckor samt att plundras på vagnen.
Redan för att kommunicera med varandra och pengar. Den mobil penningtransfereringen för att skicka och ta emot pengar sinsemellan och mellan de och kunder ar på plats och har minskat risken.
Jag är jättefascinerad av hur de här kvinnorna stödjer varandra och hur ekonomiskt medvetna de är. Jag kom I kontakt med dem när jag var ung I Somalia. Det är någonting värdefullt som har fastnat hos mig. Jag försöker förstå vad det är. Men jag har kommit på att deras sätt att organisera sig, att stärka varandra, skap värdefulla relationer och göra affärer är unikt och outforskat.
. Det här någonting mystiskt som jag inte kan satta fingret på som lockar mina tankar. Jag vet att min mor var involverad I det har nätverket I Somalia på något sätt. Jag uppmärksammade liknande nätverk på olika ställen i Afrika. Det finns vissa kännetecken hos dessa starka, målmedvetna driftiga kvinnor på respektlabiliteten och självständigheten hos dem.
Jag söker mening med det jag känner för och med dem. Det har är mitt satt att beskriva min resa med dem I mina tankar. Det har varit en besvärlig process att berätta detta för er.
Min frågeställning är inte varför jag vill skriva om detta. utan hur ska det lyckas luckra upp. Öppna och integrera den interegionala marknaden mellan deras hemländer Afrika? Hur kom det sig att den intraregionala marknaden I Afrika är så rigid, komplicerad och systematiskt begränsad och hindrad?
Jag vill uppmärksamma dessa kvinnors pionjärarbete for ett öppnare och friare Afrika for den intraregionala marknaden som enligt mig ar en viktig faktor for Afrikas ekonomiska utveckling.
Det har tillkommit en tredje grupp, en global grupp som kom ut ur citygruppen. Idag finns många av de har kvinnorna som reser mellan, London, Dubai, Delhi, Beijing och Nairobi, Abudja, Harare, Johannesburg,Lusaka, Bomako, Mogadishu och Adis Ababa OSV. De koppar och salter varor av alla sorter. De investerar land/mark, Guld, Diamand och andra naturtillganger I Afrika. De ager aktier noterade pa borsen I Afrika. Afrikanska kvinnor handlar inte inom vapenindustrin. De arbetar for fred och samhällsutveckling.
Kärnan for deras affärer är basen for grundlaggande behov hos människan. De ger unga människor utbildningar, de levererar medicin till de sjuka, handlar klader for folk och saljer vatten och byggmaterial. De investerar varor som ar viktiga for samhällsutvecklig.
De grundläggande faktorer för deras affaärsframgang är bättre infrastruktur, tydligare och smidigare tullsystem, bättre governance/förvaltningar, bra bemätande med regeringstjänsteman och bättre administration och sakerhet osv. De är villiga att betala skatt, administrations avgifter och licens avgifter for att kunna driva sina foretag. De ar medvetna om att dessa avgifter gor samhallsnyta. Om Afrika satsar på infrastruktur och öppnat upp gränserna mellan länder för företagare så hade Afrikas ekonomiska utvecklingen blommat.
Den intraregionala marknaden I Afrika är den som har potentialen för Afrikas ekonomiska framgång. Den skulle underlätta väldigt mycket för integration mellan afrikaner, som bidragit för varor och tjänster.
Vad är det som har hindrat afrikaner att öppna upp den intra och interregionala markanaderna? Jo, den gamla koloniala adminstrationen är inte gjord att använda varor och tjänster inom kontinenten. Råmaterialen ska exporteras till vast. Produkter fran väst är de bästa , har man lärt ut människorna i Afrika. Folk i Afrika äger inte det som är deras.
Deras lokalproducerade varor är inte vädefulla innan de har exporterats till väst, kommercialicerats och importerades tillbaks till Afrika. Då har inte afrikanerna råd att köpa sina egna produkter. Produkter som tillverkas I Afrika har lägre varde än de ursprungliga afrikanska produkter som har reproducerats och kommercialiserrats i Väst.På så sätt har väst kolonialiserat väst och gjort Afrikas ekonomi underutvecklad och hårdkontrollerad.Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
En dag åkte vi runt i stan med en bil som vi hade lånat av en vän. Vi åkte genom huvudgatan i Mogadishu. När vi åkte i 4 kilometer innan vi kom till Cinema Somalia, så upptäckte vi att vi behövde bensin. Vi såg en kvinna som hade massa gula hinkar på andra sidan gatan. Vi stannade hos henne och frågade om hon sålde bensin. Hon svarade ja. "Vilken sort vill ni ha?" frågade hon. "95an röd", svarade killen som körde. Vi tankade bilen och så frågade han henne om hon använde EVC plus. Ja svarade hon. Hon sa sitt mobilnummer och han skickade pengarna till henne. Men nu visade det sig att hon inte kunde ta emot fler inbetalningar på sin mobil. Gränsen för antalet tillåtna inbetalningar var passerad. Hon gav oss då sin brors mobilnummer, så att vi kunde skicka pengarna till honom. Efter några sekunder ringed hon sin bror som bekräftade att pengarna hade kommit in.
Vi åkte vidare och hamnade i Kaaraan distriktet som några dager tidigare hade fritagits från Al Shabab. Alla hus var förstörda. Folk hade kommit tillbaka till området. Olika företag hade öppnat affärer i området. Gatuförsäljningen var i full gång. Vi ville växla pengar från dollar till Somali shilling. Vi parkerade bilen intill en kvinna som sålde olika varor på ett bord. Vi frågde henne om hon kunde växla lite pengar. Till vår förvåning svarade hon ja. Vi lämnade 100 dollar till henne för att växla € 50 EVC till våra mobiler. Vi fortsatte vår färd mot gamla stan. Vi köpte vatten, snabbkaffe, frukter, grönsaker osv, men betalde alltid från en mobil till en annan.
Kategori: Feminism
Hur ser samspelet och samarbetet mellan de här kvinnorna ut? Kände de varandra innan de träffades på marknaden? Hur skapar de tillit till varandra?
De sitter på bägge sidor av gatan. Långa rader mittemot varandra. De flesta av dem sitter under solen hela dagen. De har färgstarka kläder på sig. De ropar högt vad de har att sälja till människor som passerar förbi. Det går inte att missa dem. De hörs, syns och tilltalar en. De säljer olika varor. De kompletterar varandra. När en säljer färdigt te så säljer den andra socker och den tredje säljer vatten, den fjärde säljer charcoal och den sjätte en bärbar spis/grillställning (burjiko) och andra säljer madrasser osv. De köper saker av varandra, de lånar saker av varandra och därmed uppstår ett värdefullt tillit som är grundad på solidaritet. De berättar för varandra om deras familjesituationer. De löser olika problem tillsammans genom att lyssna på varandra, ge råd och dela bördan med varandra. De hämtar till och med kunder för varandra. De gör reklam för varandra. De underhåller varandra, skrattar och gråter tillsammans. De här kvinnorna känner till alla sorters valutor i världen och de tar emot vilken valuta som helst. De finns en valutaväxlare bland dem. De till och med skickar och tar emot pengar genom mobilen. Det kallas EVC Plus. De ser direkt om pengarna har kommit in på deras mobila kontot. Prata om e-commerce. Ingen av de kvinnorna har ID eller bankkonto.
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Andra berättelsen, gatukiosk:
“Innan jag gifte mig och skaffade min egen familj, arbetade jag för min mor som hade en biibito (en form av kafé). Jag arbetade som servitris. Vi hyrde lokalen. Vi sålde färskt juice, te, kaffe, vatten, söta kakor mm. När kriget bröt ut plundrades hela butiken. Mamma dog av depression. Hon var den mesta sorgsna människa jag har sett i hela mitt liv. Jag fick ta hand om mina syskon som var yngre än mig. Tack och lov är alla vid liv idag. Några är på flyktingförläggningar i Kenya och andra finns här i Mogadishu. Alla är vuxna nu. Fem år efter krigets utbrott gifte jag mig med en man, lite äldre än mig. Jag hoppades att livet skulle bli lättare genom att dela ansvaret med en annan vuxen person.
Tyvärr blev han en börda för mig. Han var krigsskadad, våldsam och vidrig mot alla människor inklusive våra barn. Han är känd som “dac cunsiiye” Du kan fråga vem som helst i Mogadishu om honom. Han hade vägspärr i Madina distrikt. Mitt på gatan där han hade sitt vägspärr fanns ett jätte stort hål på gatan. Allt vatten och avlopp från hela stadsdelen samlades där. Även döda kroppar hamnade där och ruttnade. Stället ligger i Madina distriktet. Han stoppade alla människor och tvingade dem dricka och dricka av vattnet och avloppet. Sen mördade han de flesta som inte orkade eller inte dog på en gång. Han tog allt från alla som passerade den vägen, även kvinnor som arbetade som jag gör nu.
Kvinnor som gick flera mil för att hämta mat för sina hungriga och törstiga barn. Jag och mina barn bevittnade hans vidriga handlingar mot alla människor. Folk hatade oss fast vi led med människorna och för att vi inte kunde hindra honom. Han var inte snäll mot någon, inte ens mot sina egna barn. Han hade egna beväpnada unga män som också var rädda för honom. De var hans gisslan. En god dag kom en grupp som var beväpnad. Han sov när de kom, de hämtade honom från sängen och tvang honom dricka och äta det som fanns i hålet. Där fanns till och med döda kroppar som ruttnade. Han kräktes till döds och sen sköt de honom för att vara säker på att han var död. Vi fick lämna huset och hans förslavade unga män befriades. Sen dess arbetar jag för att försörja mina barn. Jag och mina barn bor på en annan ort där vi är okända för folk. Vi säger aldrig vad vi har för efternamn eller vilket klan vi tillhör. Som du ser så säljer jag vatten, is, och färskt juice här på marknaden. Det är så jag försörjer min familj”.
Efter att jag intervjuade den här kvinnan kände jag mig alldeles kraftlös, tom och blev helt stum. Min vän som satt en bit ifrån oss kom till mig. Han såg att jag satt där och tittade ner på anteckningsboken med pennan i min högra hand, helt still stod pennan på anteckningsboken. Kvinnan som jag intervjuade tittade åt det andra hållet och hade sin vänster hand på kinden och stirrade på himlen, helt tyst. Min vän satte sin hand på min axeln och frågade, är ni färdiga? Jag tittade upp på honom samtidigt som jag ställde mig upp för att gå. Den här berättelsen blev som en rullande band i mitt huvud. Jag känner till stället. Det är bara några hundra meter ifrån mina föräldrars hem. Jag åkte dit och gick på den vägen varje dag under min tid i Mogadishu. Min mun var halvt öppen och mina ögon stora och helt öppna. Det värsta var att jag bodde bredvid det stället hon beskrev och gick på den gatan varje dag. På väg hem gick jag och min vän dit. Vi tog några bilder i smyg med våra mobiler eftersom det fortfarande är ett vägspärr på samma ställe på gatan. Vi kom hem och helt tysta satte vi oss på verandan. Min vän kände till denna fruktansvärda händelse. Han hade hört den berättelsen från andra människor som han hade träffat i olika sammanhang. Min vän var från England och jag från Sverige. Han kom tillbaka till Mogadishu före mig. Vi lämnade Mogadishu innan kriget började. Vår vistelse i Mogadishu var full av både sorg och glädjen över att vi var tillbaka i hemlandet. Vi var upprivna över förstörelsen. Vi brukade berätta om den gamla Mogadishu och hur folk levde där för de unga 20-åringar som brukade samlas hemma hos oss.
De hade aldrig upplevt fred och visste inte så mycket om hur Mogadishu såg ut under vår ungdomstid. Staden är spöklik. Man ser sällan ett hus som ar helt. Det pågår krig i stan och i områden utanför. Artilleriets eld hörs hela tiden.
Skottlossningar är en del av vardagslivet, ibland utanför vårt hus. Jag var fruktansvärt rädd de första dagarna. Sedan kändes det som fyrverkeri. Men man vänjer sig (februari 2012).
/Wilo
Kategori: Allmänt
Socialt och ekonomiskt tillväxt i Afrika kan endast nås om vi stärker kvinnors företagsamhet. Om vI underlättar for kvinnor att använda sig av den moderna teknologin sa kallat e-commerce som är tillgängligt i Afrika för företagsutveckling så kommer det att bli mycket lättare för dem att konkurrera med marknaden på lika villkor.
Jag har fokus på kvinnor som startar och driver små företag i Somalia. Berättelser från dem är det som ger mig styrka att skriva detta. Jag möter kvinnor som säljer och köper allt möjligt på marknaden, på gatan och överallt. Till och med de som använder sina kroppar som transport medel och bär andras varor från en marknad till annan marknad eller från marknader hem till folk.
Här är en av berättelserna, teförsäljerska:
“ Jag är en ensamstående mor med fem barn, tre flickor och två pojkar. Tre av mina barn, två pojkar och en flicka går i skolan. De andra två hjälper mig med att försörja familjen genom att arbeta som hembiträde och vaktmästare. Det jag berättar för dig nu är vanligt bland fattiga familjer i Somalia. Att jag sitter här under solen, kokar te hela dagen och säljer det till förbipasserande på gatan är en av de mest kända sysselsättningar för kvinnor som finns i Mogadishu. Det är endast kvinnor som gör det. Som du ser så har jag en enkel spis med charcoal, en termos, en balja for att diska de sju muggar som jag använder för teförsäljningen. Det är allt som mitt företag består av. Du ser den där kvinnan som säljer charcoal på andra sidan gatan. Jag får charcoal från henne på morgonen och betalar henne i slutet av dagen. Vatten köper jag från en annan kvinna. Jag betalar henne också dagligen. Detsamma gör jag när det gäller socker och te. Jag gör lite vinst vilket räcker till att köpa mat, vatten och annat for mina barn. Det är så jag försörjer mina barn och betalar deras skolavgifter. Min egen mor lever idag. Hon är jättegammal. Hon är 70+. Hon bor hemma hos mig. Hon arbetade som hembiträde för en annan familj. Kvinnor före oss och vi nu tar ansvar för sina familjer och för samhället. Utan min mor hade jag inte funnits idag och mina barn hade dött för länge sedan om jag inte fanns. Det somaliska samhället är ett matriarkalt samhälle när det gäller de sociala och ekonomiska frågorna..Kvinnor arbetar hårt i sådana omständigheter för att försörja familjer, tar hand om de gamla, sjuka och barnen och männen. Du kan se själv, 90% av dem som kommer hit varje dag för att driva olika företag små som stora, är kvinnor. Det uppmuntrar mig och jag får då energi att kampa på. De äldre barnen hjälper till med ekonomin. Jag har en avbetalningsplan när det gäller skoluniform och andra skolavgifter för de av mina barn som går till skolan. Det finns en kvinna som har klädaffär, hon tar hand om tio kvinnors hadba, en sparform som jag ingår i. Jag betalar skoluniformen och böcker en gång per år genom att spara hos henne”.
Det sociala arvet är så tydligt och levande i den här berättelsen. makens frånvaro i berättelsen är kvinnans val. Hon nämnde inte heller vad hennes far gjorde.
Analysera denna berättelse ur ett normkritiskt och feministiskt perspektiv…
/Wilo