Hur kan vi hjälpa till?
Kategori: Allmänt
Här sitter jag Wilo. Där är du. Av vår sista dagars kommunikation har jag förstått att situationen i Mogadishu har förvärrats. Du har berättat för mig om hur ni håller er inomhus. Att det ekar av tunga vapen. Jag försöker föreställa mig hur du känner dig just nu, men jag kan inte. Det enda jag kan förstå är att världen just nu är ett helvete på många ställen. Men vad kan man göra? Hur ska man göra? Vi som sitter här i Sverige.
Själv lever jag absolut i den bästa av världar, men ändå i samma värld som dig. För att tydliggöra det är yttrandefriheten och demokratin inte allt, men ändå ett instrument. Om alla människor törs uttrycka vad de tycker så stärks idén om alla människors lika värde. På så sätt närmar vi oss förståelsen för din situation i Mogadishu just nu. Men en stark demokrati fungerar också som idéöverförare, ett gott exempel.
En del säger att demokratin i Sverige är lite urholkad, men jag tror snarare att den bara inte är riktigt färdig än. Det märks mer ibland, som nu exemeplvis. Antidemokratiska partier har tagit sig i kommunfullmäktige i Grästorp (nazister). I Sveriges riksdag sitter ett parti som är emot religionsfrihet. Vad som hänt på sistone är att människor blivit räddare för att säga vad de tycker. Jag vågar mig inte på att analysera varför. Fast jag tror absolut att det har med större klasskillnader och segregation att göra. Marknaden har också dykt upp som en joker i leken i färd att skapa en marknadens diktatur. Det närmaste exemplet jag har är vår egen organisation, där du också jobbat. Det har vuxit fram en hiskelig hierarki med precis allt det som hisekliga hierarkier brukar innebära.
Jag har också lyssnat på diskussioner där människor som jobbar i det offentliga på allvar uttrycker att man som offentlig anställd inte skall få säga eller vad man tycker offentligt. Men om man ska försvara demokratin måste man uttrycka det man tycker är fel, eftersom det är det enda sättet en politiskt styrd organsiation har att komma till rätta med oegentlighete. Vi har till och med en grundlagsskyddad rätt att yttra oss, men folk tycker ändå att det är fel. Det är hemskt och äckligt. Flytta då tänker jag. Flytta till en diktatur om det är så viktigt med lojalitet. Då är det förståss inte lojalitet med dem vars pengar vi lever av (skattebetalarna) utan med cheferna , som är orsak till denna tro på tystnaden som något fint.
Det är som folk glömt bort vart vi fått allt ifrån i det här landet. Som rösträtten, arbetsrätten och välfärden kommit som i ett trolleri, eller som att det bara är en privat angelägenhet. Som om det inte kommit om folk inte bråkat för det. Folk skäms inte över sin privatism. De har dåligt samvete kanske för sin kropp eller i bästa fall för sin familj, men sällan verkar det som någon har dåligt samvete för sin brist på samhällsengagemang.
Men som sagt var. I Sverige blir inga bloggar censurerade.Ingen kastas i fängelse för vad de säger. Det enda som kan hända med mig om jag kritiserar det som är uppenbart fel är att t jag inte får jobb på arbetsplatser där man inte vill ha kritiker. Men vem vill jobba på sådana arbetsplatser? Jag menar om man nu väljer att bo i Sverige och man kan slippa? Jag kan inte se att det är någon uppoffring att använda min rätt att få uttrycka mig. Jag ser det som ett privilegium. Ett förbaskat fint privilegium, som vi än så länge har i det här landet, även om folk uttryckligen är emot det. Bara att människor uttrycker att begränsningar i yttrandefriheten skrämmer folk. Då får vi göra vad vi kan för att skrämma tillbaka!
Nästa lördag har jag tänkt gå ut till valstugorna här på Järntorget och fråga vart och ett av partierna hur de ska verka för en bättre organisation i Göteborg stad. Jonas Sjöstedt har ju exempelvis pratat sig varm för att låta de som arbetar i verksamheterna få större inflytande. Men vårt parti har varit med och styrt ett tag här i Göteborg och här har det som sagt utveckligen gått i motsat riktning. Jag tänker fråga varför. I alla valstugorna kommer jag gå runt för att fråga och berättta. Det känns lite som jag gör det för din skull, för att jag har rätt och möjlighet till det. Nästa söndag skriver jag om det här på bloggen.
/Karin
