begripliggorande.blogg.se

Det har varit ett långvarigt inbördeskrig i Somalia. Kriget kom till Mogadishu 1991. Enormt många människor har flytt till andra regioner och t.o.m till andra länder. Otroligt många människor har invaderat Mogadishu. De kom från vissa regioner i Somalia. De tog över all mark och byggnader som ägts av de som flytt från Mogadishu. Efter 22 år så är det tredje generationen som är bosatta på denna ockuperade mark och i dessa hus. Tredje generationens ockupanter tror att dessa marken och byggnader var deras fars eller farfars ägodelar. Den här kategorin av människor är majoriteten av människorna som i dag bor Mogadishu.

 

Den 26 januari 1991 var en söndag. De tar en allmänt känd definition I Somalia idag att man kallar dem “Sunday people” in Mogadishu. Den första gången jag hörde den har definitionen var när jag läste en ansökan fran en lokal organisation i Somalia. Organisationen sökte bidrag från Forumsyd I Sverige. Det var 2012. Det var en beskrivning av de som invaderat och övertagit marken i Mogadishu. 

 

De offentliga myndigheternas ägodelar plundrades efter den 26 januari 1991 när regeringen kollapsade och presidenten lämnade landet. Alla offentliga dokument förstördes. Folk började bosätta sig i de offentliga myndigheternas byggnader. Barn har växt upp och fötts i dessa byggnader. I dag bor de första ockupanternas barnbarn där. Ingen har förklarat för dessa barnbarn vad som hände då och vad som händer nu. 

 

 

Obeskrivliga, omänskliga och fruktansvärda händelser har dessa barn bevittnat under alla dessa år. Barnen och barnbarnen  till Sunday people  har dehumaniserats. Vuxna krigsherrar som krigade för makten var ansvarige för att folk drabbades av kriget. Mogadishu förstördes med grunden. Folket i och omkring Mogadishu blev gisslantagna av krigsherrarna.

 

De uppkom oräkneliga inhemska flyktingar som inte sågs som människor.  De kunde inte ens återvända till sina ursprungliga regioner som deras farföräldrar kom ifrån.

 

Demografin i landet har ändrats pa grund av inhemska flyktingströmmar. Landet blev som små enklaver i samma land. Homogena folkgrupper bosatte sig i olika regioner. Fler och fler människor bosatte sig i inhemska flyktingförläggningar.

 

Människorna på landsbygden minskades kolosalt. Den inhemska produktionen stannades upp på grund av otryggheten pa landsbyggden. Lantbrukarna flydde, fiskarna flydde och nomaderna flydde. Samtidigt blev det återkommande torka i landet. Den somaliska valutan blev värdelös. Ingen handel innanför och utanför landet. 

 

Det blev total anarki i Somalia. Människorna som har levt under de här omständigheterna i så många år har påverkats både fysiskt och psykiskt. Det ar väl inte konstigt att de saknar empati. När jag är i stan och handlar så ser jag väldigt många traumatiserade barn och ungdomar. De verkar frånvarande. De flesta människor i den här staden och andra städer jag besöker verkar vara apatiska. Det är inte mycket de bryr sig om. De är kraftlösa och hopplösheten är stor hos många. En sak som de flesta verkar ha gemensamt är att de saknar lugnet eller freden. 

 

 

När vi samtalar så beskriver de saker och ting på ett banalt satt. Om du till exempel går till en affar och vill köpa typ en termos, sa förklarar de först vad en termos är och vad den är till för.

 

Vi är en grupp som bor kollektivt. Vi har hyrt av en man som lagar maten åt oss. Han säger att han varit chef för en fem stjärnigt hotell  Jag undrar var det hotellet finns. Mannen har ju bott i Mogadishu under inbördeskriget och innan dess var han skolbarn. Kanske 10 år. Vi har väldigt svart att förstå honom. Han förklarar allt for oss. Hur man lagar pasta, hur man kokar tea osv. Vi upplever att ett sådant beteende är vanligt bland lokalbefolkningen i Mogadishu.

 

Häromdagen var jag och min kompis från London på ett företag som har internet-tjänst.Vi ville ha internet hemma. Vi köpte ett modem från dem. Killen som jobbade på företaget förklarade allt. Han sa att vi skulle sätta upp modemet på väggen men inte slå spiken på modemet, utan slå spiken på väggen!Det är så ni ska göra tillade han.  Jag och min kompis tittade på varandra.Seriöst! 

 

I Mogadishu kan du köpa allt, men produkterna är specifikt utvald för Somalia. Dåligt kvalité tillverkat i China. Man köper de billigaste produkterna och betalar maximalt. Det är så dyrt. En schampo som är värdelöst kostar typ $7 -10 dollar (60sek).

 

Nu är det 2013 och det verkar  som att folk är trötta på kriget, men människorna  är mitt i kriserna av kriget. De är mitt i alla hemska upplevelser av kriget. 

 

Folk i Mogadishu lever som i enklaver. De är rädda för varandra. Tillit saknas. De lever för dagen. Det är inte många som har framtidsvisioner. Inte ens politikerna tänker på vad som kan hända. De flesta människorna bär på fruktansvarda upplevelser som de inte har bearbetat. De har så mycket att berätta men det finns ingen platform eller mötesplats där de kan dela sorgen ocg upplevelser med varandra. 

 

Det finns också en girighetsroveri instinkt. Vanliga medmänskliga görandet eller tjänster har minskat eller försvunnit. Nar man säger tack till någon som har gjort en tjänst sa undrar de vad man menar med det. Nar man frågar någon på ett vanligt sätt, tex kan jag få en kopp kaffe, så svarar serviteriserna: Vi har kaffe, vad vill du ha? Och sa står de kvar och väntar på att du beställer. Om du däremot säger till servitrisen ge mig ett kopp av kaffe så hämtar han eller hon kaffet.

 

En annan sak är om du ber någon som är på väg till en affär för att köpa någonting som kostar två dollar och du ger fem dollarsedel. Då kommer du inte få tillbaka resterande tre om du inte frågar. När du frågar efter de resterande pengar sa får du en mot fråga, vill du ha dem?  Från början upplevde jag det som pinsamt att svara ja. Jag blev tyst och det tolkar de som ett nej. Det verkar vara ett trick som nästan alla använder i Somalia. Det finns massa sådana normer som folk har lärt sig under inbördeskriget. Sådana knäppa koder eller normer fanns inte under vår tid. Folk var ärligare och vanligare (kindness). Det är kanske en överlevnadstrategi som besudlar all ärlighet hos människor.

 

Jag har rest runt i Somalia och upplever mig som en alien. 

Vissa värderar mig mindre på grund av att jag är en kvinna, ung, (fast ser ung ut). Andra för att jag är annorlunda klädd och tänker på ett annat sätt. Det är mycket som skiljer oss åt. Man kan inte bli arg eller ledsen. Det är inte deras fel att det är så. Normerna som styr dem och deras tankar om andra är formade av omständigheter som är både lokala, nationella och globala. Jag bortförklarar inte deras beteende utan försöker att förstå hur mycket de blivit  påverkade av vad de har gått igenom.

 

Rättssäkerheten i Somalia är en annan femma. Den som betalar mest pengar får vad som helst. Mitt framför ögonen på dig kan någon rikare 

kan du förlora alla ägodelar om i en domstol om någon rikare påstår att hon eller han äger det som är ditt.  Du riskerar ditt liv om du inte accepterar vad domstolarna har beslutat. 

 

Wilo