begripliggorande.blogg.se

Beskrivningarna av ditt liv  är som kaffe är för sömn,  för mina berättelser. Problemen slås ut och jag ser i stället något helt annat. Det finns alltid en fara i att använda engagemang som gift för att slå ut smärtan ur sitt eget liv, det är en flyktväg, lika försåtlig som långvarig berusning. 

 

Men vårt gemensamma skrivande har hjälpt mig se mönster. När du beskriver hur olika grupperingar, folkgrupper har makten i Somalia  så tycker jag det påminner om hur det är i Sverige i dag. Speciellt i dagens Göteborg där folk skjuts ihjäl på grund av konflikter mellan olika kriminella gäng. Eller om polisen som använder sig av olagliga metoder för att registrera romer. En kompis till mig menade att det här bara var toppen på isberget, att det finns säkert många fler register. I dag fick vi svaret på att det åtminstone förts ett register till, på homosexuella.

 

Du skriver om hur kriminella byter skjortor och får makten. Som hos oss fast tvärtom när polisen agerar illegalt. När deras behov av att gruppera är viktigare än att följa grundlagen. Vi har kanske en rättstat. Men den rättstaten fungerar inte för alla människor. Dessutom har juridikutbildningarna  alltid haft en snedrekrytering från de övre samhällsklasserna och det avspelgar sig också i straffsatser, på vilka som döms hårdast. 

 

 

Det visar sig också i hur uppdelat Sverige börjar att bli. Att skolor i Sverige inte längre har någon större likvärdighet. Det visar sig i klassmarkörer och förakt för andra grupper, i främlingsfientlighet och neopotism. 

 

Det har varit bokmässa i Göteborg i helgen. Sverigedemokraterna var där och min plan var att gå dit för att prata med dem. Det blev aldrig så. När jag kom fram till deras monter så fanns partiledaren på plats. Det var fullt uppbåd med massa folk som stod och försökte lyssna, jag var en av dem. Men det fanns också en lång kö med personer som ville ha partiledarens bok signerad. Poliser fanns överallt. Jag funderade lite över dessa poliser. Vägde idéer om vad de tyckte, om de kanske var några av denna femtedel av befolkningen som röstat fram detta parti. För jag vet inte alls vilka Sverigdemokraternas väljar är. Ingen enda förutom några låntagare, har gett sig till känna för mig. Fast det är väldigt mycket som ger stöd åt att en del  poliser är främlingsfientliga. 

Så varför skulle det vara så märkvärdigt att tänka att en del av dem röstade på Sverigdemokraterna?  En vän till mig som var på mässan och kom från ett annat håll, som inte visste varför alla poliser var på plats frågade en av poliserna vad de gjorde där.

- Vi är här för att vakta Jimmie,  svarade polisen . 

 

Det fick mig att fundera på vad som skulle hända, om någon som fick makten bestämde sig för att radikalt öka antalet poliser. Skulle vi inte få ett slags polistat då? Har vi inte redan ett slags polisstat? Det enda svaret de lokala politikerna har på hur vi skall lösa gängkrigen är att ropa på fler poliser. Det svaret har vi fått nu i många år, men det är inget som blivit bättre av det. Jag har tom åkt spårvagn och hört skolfolk progpagera för fler poliser i förortens skolor för att få barnen att inte bli kriminella. 

 

Det finns en mamma här i stan som vi båda känner. Hon besökte biblioteket. Jag vet att du brukade prata med henne. Hon var student. På senare år har jag sett att hon säljer Faktum. Det gör för ont att tänka på eftersom jag vet om vilka ambitioner hon hade med sina studier. Jag tittar åt ett annat håll när jag går förbi henne. Vet inte vilken skam jag är mest rädd att möta, min egen eller hennes. 

 

Karin