Karins dröm
Kategori: Allmänt
Karins dröm
Wilo! Vilken fin text. Jag blev alldeles tagen.
Jag har också haft återkommande drömmar, men de har slutat. En dröm hade jag som barn. Det handlade om att jag, ofta i sällskap med min två år äldre brorson Anders, vadade omkring i ett hus fyllt av vatten. Det var märkligt och spännande. När jag blev äldre och väldigt inne på surrealism så bestämde jag mig för att tolka vattnet som det undermedvetna. Sådant som styr oss utan att vi har riktigt koll på det.
En annan dröm som jag hade innan jag var redo att få barn var att jag gick över ett vatten med ett barn och varje gång så bara råkade jag dränka barnet, av rent slarv. Det var en hemsk dröm.
Du skriver om drömmar och vakter. Jag tänker på att vi båda lever i olika slags kontrollsamhällen. Det finns en fara i att söka kontroll i allting som jag också tror gör avtryck i människor medvetande. Man blir rädd för det okända, vare sig det handlar om möten i det egna inre eller sådant utanför sig själv som man inte förstår. Det handlar inte bara om främlingsfientlighet utan också om ett allt mer utbrett kulturförakt.
När jag skulle översätta din text till svenska alfabetet tex, då tog jag bort namn. Jag tyckte det blev för mycket okänt. Sen insåg jag att så kunde inte göra, det var både respektlöst och fel väg för att göra din situation begriplig. En disneyfiering. En väg mot det livsfarliga snusförnuftet. Den mest snusförnuftiga vi har i Sverige i dag är Jimmie Åkesson. Kan man ens skriva den mannens namn i en blogg utan att bli nedlusad av hatsvar? Vi får se, det är i alla fall en del av den kontroll som håller på att ta över vårt samhälle.
Vi har haft en fin sommar i Göteborg. Häromdagen sprang jag genom Botaniska trädgården och blomsterprakten där är fortfarande överväldigande. I går satt jag och några grannar nere på gården och drack. Förra veckan trodde vi det var sista fredagen vi kunde sitta ute. Men den här sommaren ger sig inte.
Folket sitter fortfarande i Slottskogen hela kvällarna och en bit in på nätterna. Det har hänt något i Slottskogen under de senaste åren. Folk grillar mer. Vi har pratat om det med olika folk och kommit fram till att det är invandrare som har börjat med den här grillkulturen. Men det har hänt något annat också, folk gymnastiserar febrilt i Slottskogen. Olika grupper rör sig i särskilda mönster. Det ser härligt ut. Jag antar att det här detta är en del av kroppskontrollen. Istället för att knarka och dricka används parken nu till rörelse. Det är inte fel och jag har alltid tränat en hel del själv. Men det är ändå samma värld, i samma tid som de andra kontrollsystemen. Samtidigt sprids en uppfattning om att livet skulle kunna gå att kontrollera. När det egentligen bara är det ytterst ytliga som vi har någon makt över. Vad händer med ett samhälle där man tror att allt går att förstå? Vad händer med det obegripliga? Säljer vi ut det till sybillor och fredagsfyllor?
/Karin
Jag har också haft återkommande drömmar, men de har slutat. En dröm hade jag som barn. Det handlade om att jag, ofta i sällskap med min två år äldre brorson Anders, vadade omkring i ett hus fyllt av vatten. Det var märkligt och spännande. När jag blev äldre och väldigt inne på surrealism så bestämde jag mig för att tolka vattnet som det undermedvetna. Sådant som styr oss utan att vi har riktigt koll på det.
En annan dröm som jag hade innan jag var redo att få barn var att jag gick över ett vatten med ett barn och varje gång så bara råkade jag dränka barnet, av rent slarv. Det var en hemsk dröm.
Du skriver om drömmar och vakter. Jag tänker på att vi båda lever i olika slags kontrollsamhällen. Det finns en fara i att söka kontroll i allting som jag också tror gör avtryck i människor medvetande. Man blir rädd för det okända, vare sig det handlar om möten i det egna inre eller sådant utanför sig själv som man inte förstår. Det handlar inte bara om främlingsfientlighet utan också om ett allt mer utbrett kulturförakt.
När jag skulle översätta din text till svenska alfabetet tex, då tog jag bort namn. Jag tyckte det blev för mycket okänt. Sen insåg jag att så kunde inte göra, det var både respektlöst och fel väg för att göra din situation begriplig. En disneyfiering. En väg mot det livsfarliga snusförnuftet. Den mest snusförnuftiga vi har i Sverige i dag är Jimmie Åkesson. Kan man ens skriva den mannens namn i en blogg utan att bli nedlusad av hatsvar? Vi får se, det är i alla fall en del av den kontroll som håller på att ta över vårt samhälle.
Vi har haft en fin sommar i Göteborg. Häromdagen sprang jag genom Botaniska trädgården och blomsterprakten där är fortfarande överväldigande. I går satt jag och några grannar nere på gården och drack. Förra veckan trodde vi det var sista fredagen vi kunde sitta ute. Men den här sommaren ger sig inte.
Folket sitter fortfarande i Slottskogen hela kvällarna och en bit in på nätterna. Det har hänt något i Slottskogen under de senaste åren. Folk grillar mer. Vi har pratat om det med olika folk och kommit fram till att det är invandrare som har börjat med den här grillkulturen. Men det har hänt något annat också, folk gymnastiserar febrilt i Slottskogen. Olika grupper rör sig i särskilda mönster. Det ser härligt ut. Jag antar att det här detta är en del av kroppskontrollen. Istället för att knarka och dricka används parken nu till rörelse. Det är inte fel och jag har alltid tränat en hel del själv. Men det är ändå samma värld, i samma tid som de andra kontrollsystemen. Samtidigt sprids en uppfattning om att livet skulle kunna gå att kontrollera. När det egentligen bara är det ytterst ytliga som vi har någon makt över. Vad händer med ett samhälle där man tror att allt går att förstå? Vad händer med det obegripliga? Säljer vi ut det till sybillor och fredagsfyllor?
/Karin
