Om de som tagit över Stockholm
Kategori: Allmänt
Jag befinner mig som du vet, hos goda vänner i Stockholm och skall stanna här i fem dagar. I kväll är här ett Syrienmöte och jag tänker inte vara med. I morse var jag ute och sprang en mil längs Årstaviken sen gick jag till Liljeholmsbadet och bastade. Solen sken så fint genom de rödlövade träden och glittrade så förtjusande mot vattnet. Det gick lätt att springa, vilket förvånade mig efter allt vindrickande jag ägnade mig åt förra veckan. Eftersom jag vet att man får upp farten med cirka 13 % när man springer med musik så lyssnade jag på en av mina favoritskivor, The rise and Fall of Ziggy Stardust.
Du kanske är så försvenskad så du inte lagt märke till hur mycket siffror jag skrivit i stycket ovan. Jag minns när den svensksomaliske författaren Bilie Hashi berättade om hur han som nyanländ till Sverige fascinerades över hur vi mätte allt här. Jag ska ta en kvart kafferast. Jag har sju veckors semester. Jag har bara sovit 6 timmar osv osv. Man kan fundera över varför det blivit så. En orsak är kanske att Sverige kallt och kargt och inte särskilt rikt på naturtillgångar. För att få det att gå ihop har man varit tvungen att ekonomisera allt. En slags inneboende snålhet gödd av nödvändighet och överlevnadsinstinkt.
Jag funderar på ifall det att det är denna sträng som gjort att den svenska urbaniseringen gått snett på så sätt att och vår storstäder medelklass tillhör det mest intellektuellt torftiga man kan hitta på den här planeten. Detta är inget jag hittat på själv. Fler stödjer mig. I Paris drar affärsmännen lott om att äta lunch med svenska affärsmän som de tycker är så grymt tråkiga och kulturellt obildade. Det kan jag gott tänka mig. I går råkade jag sitta vid sidan av två svenska affärsmän när jag åt lunch på Kulturhuset i Stockholm. Den ene hade en åttaårig son. Han berättade om hur barnet låg till i olika skolämnen i förhållande till de andra eleverna. Etta, två, trea, sist. Jag fick höra att han hade fyra par vinterskor. Att mannen själv rensat garaget på sonens alla cyklar. (Vänta nu? Hur många cyklar kan man hunnit ha när man är 8?). Men jag fick också förstå att det var en moraliskt rättskaffens man som köpt begagnade krillor till sonen, som ändå bara skridskor ett par gånger om året. Att den där fjällstugan kostade bara två mille och det var ju väldigt lite, som deras sketna lilla radhus. Ja så där fortsatte det. Det var så komiskt torftigt att jag ibland funderade på ifall det var två skådespelare som övade på en pjäs för Maxim.
Det sägs att hjärnan förändras formas av våra upplevelser och här ser vi resultatet av ett helt folk utan kulturellt intresse, uppfödd på siffror och knäckebröd. Torrt så in i döden. Om dessa människor läser något så kan man ge sig fan på att det är mangemantlitteratur eller självhjälpsböcker. Ett slags livstilsböcker som stärker de här människornas tro på sin egen förträfflighet. Men som har samma snåla essens. Det gäller att hylla sig själv och klargöra att de som inte gör lika bra ifrån sig har sig själv att skylla. I går fick jag höra av en ung bekant som är ute mycket här i Stockholm att detta ekonomiseringstänk också tagit över i stans raggningskultur, man satsar inte mer än man vet att man skall få tillbaka. Istället för att fråga om en dans går man fram och frågar om ett ligg. Eller man använder inte hela ordsatser utan använder bara verbet ligga.
