mellan socialkontoret och nomadlivet
Kategori: Allmänt
När jag meddelades om min brors död så bad jag min syster som var där om att skicka hans dagböcker till mig.Jag läste en av dessa 50 dagböcker. Utifrån den dagboken förstod jag att min bror offrade sitt liv för sin mamma och sina syskon samt att han var riktigt panafrikansk. I den dagboken antecknade min bror diskussioner, han hade med andra om Pan - afrikanismens ideologi under hans ungdomstid. De diskussionerna är inte skrivna i någon bok som jag kan låna från bibliotek. Jag berättade detta för min chef på socialkontoret i Kortedala och att jag inte ville läsa de andra 49 dagböckerna. Min chef sa, Wilo, din bror skrev dessa dagböcker för sig själv och säkert för er som lever efter honom.
När min bror levde brevväxlade jag med honom. Jag läser dagligen hans brev. Han visste mycket om Afrikas historia efter självständigheten och även under tiden det höll på bli självständigt. Han var lärd. Han gick i italienska skolan. Han arbetade i Somalias regeringen. Han hade mycket kunskap om afrikanska styren efter kolonialismen. Han har säkert funderat mycket på Afrikas framtid utifrån sina visioner.
I juli 2009 träffade jag en somalisk man som hade arbetat med min bror. ”Du är min riktiga syster, om du är syster till Hiireey. Han var en bror till alla oavsett vilken…, du vet, han hade ingen klan- tillhörighet. Jag arbetade med honom i tjugo år och tills idag vet jag inte vilken klan han tillhörde. Han var en sådan som inte tillhörde till någon klan utan var sin egen särart, du vet”Detta bekräftar Qararaf kvinnornas beskrivning av min bror. Mannen jag träffade i Stockholm 2009 vet inte att jag skriver denna berättelse. Det blir svårare för mig att hitta min egen plats i denna historia på grund av en bror, som jag knappast kände till.
Min bror och jag växte inte upp tillsammans. När mamman flyttade tillbaka till nomadlivet, så tog hon bara med sig de yngre barnen. Min bror lämnades hos en släkting i Dhusamareb i Galgudud regionen i Somalia. Anledningen att han lämnades kvar där var att han skulle fortsätta att gå i skolan. Det gick inte så bra. Han valde att arbeta hos polisen efter grundskolan. Efter gymnasiet blev han tulltjänsteman. Sedan dess levde han själv. Han flyttade till Mogadishu och ingen som kände honom där visste att han var ättling till en hövding Vår far är den som är närmast släkt med vår förfader, vilket är det som motsvarare en klanhövdning, älste. Detta berättar jag utifrån den somaliska verkligheten. Vad har en man med en sådan position för roll i sitt samhälle?
Låt mig låna din tid och ta dig till min hemvist, nämligen till halvöknen i Somalia där jag spenderade min barn- och ungdomstid som nomad.Anledningen att jag tar dig dit är, att jag fortfarande idag ser det oförglömliga och vackra landskapet. Som barn gick jag med tusentals får och getter från kl 06.00 till 17.30. Tänk dig i öknen, halvöknen, Savannah med lite träd och kullar. Specifika träd, buskar och röd sand med gräs som har frön i rötterna. Vet inte vad det kallas, men de fröna kallas goon och goóso.
När det regnar i dessa områden slår alla möjliga blommor ut och det doftar starkt och gott. Till och med förr regnfallet kommer en doft som vi kallar sahansaho roobaad, Så otroligt gott så ingen kan beskriva det med ord. Efter regnet kommer annan sortsdoft som vi kallar X. Några dagar efter regnet förvandlas hela öknen till ett obeskrivligt paradis, fullt med gröna träd, buskar och massa olika blommor. Mer än så kan jag inte beskriva. Det måste upplevas.
På kvällarna när jag och boskapen kom tillbaka till nomadlägret så var det solnedgång, tusentals boskap som var på väg hem. Mörkret som kom smygande med sina hemligheter tillsammans med den stilla vinden.Fåglarna flög hem till sina ungar. Barn och kvinnor som fanns i lägret. Ljuden av boskap som tilltalar varandra för att säga att de kommer hem och deras ungar som svarar välkomna tillbaks, vi vill ha mjölk. Ljud från hungriga och kärleksfulla kalvar, kor, kameler, kamel ungar, får, lamm, getter och killingar, kvinnor, barn och gäster som hälsas välkomna. Eldar sprakar utanför husen. Det blir mörkt snabbt samtidigt som de vilda djuren smyger sig fram och försöker att passa på. Jag var mest rädd för ormar, skorpioner och en slags spindlar.
