..forts på Bördan
Kategori: Allmänt
De som lämnade oss vandrade från Galgudud till Lababaar/Baarmagoog i Etiopien. Det måste ha varit en fruktansvärd vandring för de barn som följde med dessa nomader. De var en oerhört lång väg. Hur som helst, dessa nomader levde där till 1980. Vad hände sedan? Nomaderna blev attackerade av SDF, en Puntlandgrupp som var rebellrörelse till regimen i Somalia, tillsammans med Etiopiska trupper. En dag massakrerades 60 män av dem som har vandrat från Somalia till Etiopien i protest mot Siad Bare (under) 1969 -73. Jag var i nomadlägret när djungeltelegrammet kom. Några stycken var släkt med mamma. De flesta av dessa mäns barn gick i skolan tillsammans med mig i Somalia.
Trots att mamma blivit så ledsen när de lämnat henne ensam med oss fyra barn blev hon ledsen för att de blivit massakerade. Jag tänkte att vi haft tur som inte följt med. De flydde från Somalia till Eiopien för att de inte ville bli kopplade till politiken, men ändå blev de offer för politiken. Varför? Jo för att de hörde till samma klan som Siad Barre. Rebellerna ville såra Siad Barre. Var det bättre om de hade stannat kvar? Nej för vi som stannade dömdes också. Vi jagades bort från vår hemstad, Ballanballe 1982.
Alla unga män som kunde bära en AK 47 rekryterades till Jamhad, en grupp som försvarade oss och landet. Etiopien tillsammans med Somali Democratic Front (SDF) tog över Ballanballe 1982. Jag skulle gå ut åttan då, sista året i grundskolan enligt dåvarande skolsystemet. Precis när vi skulle göra det nationella probet bombades vår stad av av etiopiska stridsflygplan. Alla elever som skulle göra provet evakuerades till Abudwaq för att genomföra provet. När examenstiden var slut efter drygt en vecka, så tillhörde vår hemstad Etiopien. Somalia förlorade kriget. Vi hann aldrig hämta våra saker. Flera människor som jag kände till dödades i Ballanballe av bombarna. Skollovet 1982 var jag i detta område och erfar fasorna av kriget. Tunga artellerier skickades från båda sidor. På nätterna var himlen full av blixter och det lät som om det var det värsta åskväder. Vi befann oss nära slagfälten. Kriget pågick hela skollovet och när jag åkte därifrån så var det fortfarande igång. Nomaderna hamnade i mitten av dessa strider. Sen dess har jag inte besökt detta område. Idag när jag skriver detta är jag i Stockholm och det är augusti 2009. Ni kan inte ana min hemlängtan.
Vår hemstad, Ballanballe, beslogtogs av Etiopien år 1982. Vi blev internflyktingar. De nomader som flydde någon gang före 1974, när Siyad Barre var en ny president, är nu tillbaka till det här området i Somalia.
Flera hundra tusen familjer tillhörande Siad Barres klan, Marehan flydde från Somalia till Etiopien när Siyad tog över makten. De jagades under 1980 –talet av SDf och nu blev de tvungna att söka sig till Siyad Barres regim. De beväpnade sig för att försvara sig, sitt land och egendom mot SDF och Etiopien.
Det fanns ett krig mellan de här två händelserna. 1977 bröt det ut ett krig mellan Somalia och Etiopien- Ogaden konflikten. Egentligen handlade kriget om supermakternas krig om militära baser. Det var ett krig mellan Sovjet union och USA genom Somalia och Etiopien. Det var kalla kriget som utspelades i det här området.
Jag bevittnade hur halva Somalias unga arbetskraft åkte genom vår stad som soldater till Etiopien. Drömmen om det stora enhetliga Somalia målades upp. Det kändes som om Somalia var en stormakt överlägsen och obesegrad. Ingen som åkte genom vår hemstad kom tillbaka. Väldig få överlevde. Det var inte hundratals, utan flera hundratusen talssoldater. De som kom tillbaka var störda och mådde inte bra. Ännu fler rekryterades till militären ibland med tvångsrekrytering – Qafaal kallades det.
Det var ett krig mellan kommunister och icke kommunister. Yemen, Libyen, Kuba och Etiopien tillsammans och med Sovjet Union i ryggen på ena sidan och Somalia ensamt på den andra sidan. Amerika lovade hjälpa Somalia, som bytte sida och slängde ut Sovjet.
När Somalia bröt relationen med Sovjet uteblev det amerikanska stödet. Siad Barre hoppades alliera sig med USA. Han fick lite stöd från arabvärlden, som var allierad med USA, men på det villkor att Somalia skulle arabiseras och islamiseras.Då föddes muslimska broderskapet. Den militära elitstyrkan gick över till Etiopien och anslöt sig till SDF. SDF/Kulmis var ingen politisk motståndsrorelse med en politkt syfte, utan den var en klanbaserad missnöjesgrupp, som dömde ut alla människor, som tillhörde samma klan som Siad Bare. Oavsett om de var politiska medvetna eller civila icke politisk intresserade människor.
Majoriteten av människor som tillhör Marehan , tillhörde inte någon stat eller nation. De var nomader som levde vid gränserna mellan Etiopien och Somalia, eller Somalia och Kenya. De har ingen som helst koppling till vad Siad Barres regim sysslat med mer andra grupper. När de attackerades av SDF tillsammans med Etiopien var de tvungna att försvara sig. De var inte beväpnade början av 1980 talet. Efter det de massakrerats och tvingats lämna regionen, där de har levt i flera generationer tillbaka i historien, beväpnade de sig..
1981 kallades 60 män till ett möte och mördades på ett och samma ställe. Då flydde befolkningen därifrån till Somalia och sökte skydd hos somalsika staten. De beväpnades och tills idag är de beväpnade och försvara sig mot olika grupper som attackerar dem från alla håll. Majoriteten av de nomaderna har förlorat allt både när det gäller egendom och människoliv. I dagsläget, i min hemstad, där vi har bott i flera generationer tillbaka bor idag människor som har migrerat från annat håll.
Migrationen i Somalia var kopplad till nomadernas livsmönster som går efter naturens kretslopp. Migrationen i Somalia efter 1990 har fått ett annat mönster. Man flyr på grund av att man känner sig otrygg och hotad av massaker i ett område. De finns mänskliga krafter som orsakar att folk emigrerar. Det är inte längre naturen som gör att folk flyttar.
/Wilo
