Forts..polisen och gömmet i garderoben
Kategori: Allmänt
Vårt hembiträde sa att polisen var hemma hos oss. Jag ville inte göra henne orolig så jag sa att de kanske ville träffa pappa, som var polischef. Kanske sa hon med en skeptiskt ton. Jag stod framför henne och la mina händer på ansiktet och gnuggade minna ögon som om jag var trött. Hon förstod att jag var bekymrad. Hon sa åt mig att fixa det eftersom de skulle komma tillbaka snart. , Ok, sa jag. Jag gick in till mitt rum för att bytta om. Det gick inte ens 10 minuter innan en taxi stod framför grinden och Abdirizaq ringde op. Han kom in till mitt rum och tog allt som fanns i min garderob. Jag var i duschen och märkte ingenting. Han visste var nyckeln fanns. Hembiträden sa inte något ord om detta. Min mor såg allt, men sa inget till mig. Klockan två nästa natt stormade polisen hos oss. Alla grannar vaknades av polisbilarnas ljud. Tänk dig. Mina föräldrar sover i sitt rum, och jag i mitt.
Alla grannar blev rädda och förskräckta. Gud vad jag skämdes för min fars skull. Hårda knack på dörren. Min far vaknar och går till dörren, vem är det? Andra sidan på dörren sägs, si och så. Hej. Det är si och så. Dörren öppnas. De hälsar på varandra. Vi fick tips om att det finns x här, säger han som knackade dörren. Min far ser förvirrad ut. Mamma som stod bakom honom svarar, ja, det stämmer men… Jag går fram och säger de finns inte här längre. Min far tittar på mamma först och sen på mig med arga ögon. Vad nu? Frågar han mig. Han som knackade dörren frågar: Vilket är hennes rum? Pappa visar honom. De undersöker mitt rum noggrant. De hittar ingenting. Besvikna går de därifrån och säger till min far: förlåt att vi störde din sömn. Inget mer hände. Jag hörde inget mer från Abdurizaq. Han lärde mig en sak: Det som stannar mellan oss går med oss till graven. Tystnadsplikt 100 %. Hoppas att vi träffas någon mer gång.
Det var absolut inte droger det handlade om, inte heller om penningtvätt. Det handlade inte om vapen eftersom grejerna var från militärförråden som de gjorde inbrott på och att vapen försvann därifrån. Jag vet vad han hette. Jag träffade en bror till en av dem som avrättades på Skara Sommarland 1990.
